Nu talar jag av egen erfarenhet och tro mig jag lär mig av mina misstag (det är ganska många hahaha).

Nummer 1:

Lär dig att vara ensam. Jag vet att det är svårt och att man gärna vill ha någon som håller om en och älskar en men seriöst ingen kan älska dig om du inte älskar dig själv. Det kan låta hårt men tro mig jag lärde mig den hårda vägen… Du kanske slutar ensam även om du träffar en kille så du måste i den stunden kunna stå på egna ben och gå igenom skiten själv.

Nummer 2:

Inse att det är över. Ta den tiden du behöver att sakna honom/henne för det behöver du. Kroppen och känslorna vill inte alltid samma sak. Men det gör ont att få sitt hjärta krossat och det är mänskligt. Glöm aldrig det!

Nummer 3:

Spendera tid på annat. Att gå ut med dina vänner är ett jätte bra knep för man måste alltid ha någon att bolla tankarna med. Eller varför inte hitta en hobby? Själv tränar jag, Sjunger och skriver av mig. Det fungerar jätte bra.

Tre tips är allt jag kommer att ge dig/er men jag hoppas det ändå är en väckaklocka. Du är starkare en vad du tror och det som inte dödar dig gör dig starkare. Hoppas mina råd kom till nytta. Lycka till tjejer/kvinnor/killar/män….

Mvh Niina

När man varit med om mycket är det fett svårt att våga vara lycklig igen. Just nu har jag haft några helt sjukt underbara dagar men jag känner ändå som att jag drömmer. Det kan inte vara på riktigt… Varje gång jag vågat svälja det faktum att jag är riktigt glad och lycklig så har olyckan smällt till mig i ansiktet. Jag måste ändå försöka hoppas men det är svårt. Förstår ni hur jag menar? Det finns n kille (tänker inte säga vem). Han gör mig sjukt glad och på riktigt bra humör så jag hinner inte tänka på skiten som har hänt och jag tror det e något bra men ändå så hindrar jag mina kännslor för att växa ut med tanke på hur skit allt varit. Jag hoppas verkligen jag kan tillåta mig sj i framtiden att vara lycklig. Var på resturang med han idag. Det var jätte trevlligt och fick för en gång skull känna mig som en riktig kvinna. Hoppas det håller i sig..men vågar inte…